Författare: Imâm Ibn
Qayyim-il-Djawziyyah
Källa: Hadiyyat-ul-Hayârâ, sid. 235
Om Muslimerna skulle kritiseras av det vilseledda folket som dyrkar korset och vägg- och takmålningarna, säger vi till dem:
Att ni inte skäms då er religion är grundad på att tro att himlarnas och jordens Skapare steg ned från Sin tron och gick in i en kvinnas livmoder som åt, drack, urinerade, hade avföring och sina månadsperioder. Därefter började Han växa i hennes mage i vilken Han befann sig i nio månader. Däri blandades Han med avföring, urin, blod och menstruationsblod.
Sedan kom Han ut och lindades in och lades i en vagga. Varje gång Han började gråta, ammade Hans moder Honom.
Därpå gick Han i skolan med barnen för att läsa religiösa studier.
Det ena ledde till det andra och judarna hade nu örfilat Honom på båda sidorna och slagit Honom på nacken. De spottade Honom i ansiktet och lade en törnkrona på Hans huvud. De såg ned på Honom och gjorde narr av Hans helgd.
Efter det spikade de fast Hans händer och fötter på korset. Han skrek, grät och jämrade Sig över spikarnas hetta och korsfästelsens plågor.
Detta är personen som skapade himlarna och jorden, fördelar uppehälle och bestämmer skapelsens livslängd. Men det hörde till Hans vishet och nåd att Han fick Sina fiender att göra allt detta med honom för att förtjäna straff och fängslandet i helvetet. Han skulle rädda Sina profeter, sändebud och helgon genom Sig själv så att Han kunde frigöra dem från Satans kedjor. Ty de kristna anser att Âdams (Adam), Ibrâhîms (Abraham), Nûhs (Noa) och andra profeters själar är fastkedjade i Satans helvete till dess att Han räddar dem från det genomatt låta Sina fiender korsfästa Honom!
Referens: Darulhadith.com
